Le Tour de France har pressat människa och maskin till gränsen sedan 1903. Mycket har dock förändrats sedan Tourens tidiga dagar: från en mestadels nationell attraktion har det blivit världens största årliga sportevenemang över flera dagar, och lockar miljarder fans från hela världen. Även på vägarna är det mycket som är annorlunda: säkrare, proffsigare och lite mindre vilda. Följ med oss på en resa längs minnenas allé för att ta reda på mer.
Den första Tour de France hölls 1903 – med målet att sälja fler tidningar…. Tävlingen arrangerades och sponsrades av den franska sporttidningen L’Auto, som hoppades att ett nytt tufft uthållighetslopp som gick landet runt skulle fånga allmänhetens uppmärksamhet och öka tidningens sjunkande upplaga och försäljningssiffror.
De fick rätt. Tävlingen blev en succé, och tiotusentals samlades i Paris för att bevittna den sista etappen – precis som man gör idag. Men mycket annat har förändrats dramatiskt sedan den första touren 1903.
Tour de France-cyklister har alltid varit otroligt vältränade och brunnit för sin sport. Men under tävlingens första år hade de tävlande en något mer avslappnad syn på träning och kost.
Alkohol var en stapelvara för många cyklister, även under ett lopp. 1903 års Tour de France-vinnare Maurice Garin var ett fan av vin och cigaretter och gillade att pausa på flera barer längs vägen för att ”tanka”. 1935 stannade nästan hela pelotonen för att ta en drink med lokalbefolkningen!
Ansträngande träning kräver naturligtvis att cyklisterna får i sig mycket kolhydrater och kalorier, men på den tiden brydde man sig inte så mycket om näringsvärdet. 1904 års Tour de France-vinnare, Henri Cornet, föredrog en diet som innehöll massor av varm choklad, te, champagne och rispudding.
Som en jämförelse ägnar dagens proffs nästa varje dag till att hålla sig i form. och äta sunt. Cykelsäsongen pågår från februari till oktober och teamen planerar allt in i minsta detalj för sina cyklister för att säkerställa att de är formtoppade vid rätt tidpunkt.
Dieter följs noggrant, medan cyklisternas träningsscheman inkluderar allt från gympass och yoga till massage och stretching, samt många timmar på sadeln. Under touren kan cyklisterna, beroend på hur krävande etappen är, äta upp till 7 000 kalorier om dagen – det är tre gånger så många kalorier som vanliga människor bränner på en dag.
Begränsade resealternativ innebar att Touren under tävlingens första år bevittnades av lokalbefolkningen. Franska fans som gav sig ut för att titta hejade ofta entusiastiskt på ortens hjältar. 1904 försökte flera hundra fans hjälpa Antoine Fauré genom att slänga ut spikar och glas på vägen och attackera hans konkurrenter, och en cyklist slogs till och med medvetslös. Tävlingsfunktionärer var till slut tvungna att avfyra pistoler i luften för att lugna ner situationen.
Idag reser fansen från hela världen för att få en glimt av världens bästa cyklister. Som ett erkännande av loppets breda dragningskraft startar touren numera till och med utanför Frankrike. Den inledande etappen, eller Grand Départ, har bland annat körts i Italien, England, Tyskland, Belgien och Nederländerna.
Även om fansen över lag uppför sig bättre idag, kan de ibland fortfarande komma lite för nära de tävlande. Överentusiastiska åskådare har tyvärr orsakat många krascher, speciellt på smala bergsvägar. Det går inte att placera ut barriärer längs hundratals kilometer väg varje dag, men touren använder dem numera för att skydda de tävlande mot selfie-jagande supportrar under den sista delen av varje etapp.
Den franske cyklisten Maurice Garin, vinnare av den första Tour de France, cyklade på en cykel som skiljer sig markant från de som används idag (och han hade heller inte hjälm). En ram i stål och fälgar av trä gjorde att hans cykel vägde hela 18 kg, mer än dubbelt så mycket som dagens cyklar. Och cyklarna var inte bara tunga. De hade också bara en växel, vilket gjorde att klättringen var extra ansträngande. För att göra det hela ännu lite besvärligare tävlade cyklisterna själva – utan team, följebilar eller reservcyklar. De lindade in sig i reservdäck och innerslangar likt ammunitionsbälten för att vara förberedda vid eventuella punkteringar.
I år kommer cyklisterna att ta sig an Tour de France etapper på avancerade cyklar med kolfiberram som väger cirka sju kilo. De har till och med möjlighet att välja cykeltyp för olika etapptyper: platt, bergigt eller tempolopp. Hjälm är numera obligatoriskt.
Varje team stöds av backroom-personal, bestående av en general manager, flera chefer, mekaniker, en kock, läkare och massörer. Under loppet har cyklisterna hela tiden kontakt med sitt team via radio, och de har tillgång till reservcyklar, kläder, mat och dryck i följebilarna.